Ice Ice baby...
Självklart vart det fest, som så många andra helger i rad nu. Tungt, men ack så roligt!
Planen var att det skulle bli en lugn fest; jag, Martina och en flaska rött vin samt en vända på stuk för att visa henne min värld. Så blev det inte...
På torsdagen förklarade jag för Catarina, en klasskompis, att Martina just hade flyttat hem och att hon skulle komma och festa med mig. Jag var inte sen med att poängtera hur otroligt roligt vi skulle ha det, utan att ens ha en tanke på att bjuda med henne. Dagen flöt förbi och när jag senare pratar med Catarina på MSN så frågade jag henne... Fick ett rätt tveksam svar, men eftersom det blir en lugn fest så, varför inte...?
Catarina bjöd med Emma... och sen Sofie.... och sen Susanne. Självklart kom Frida och Sixten... och Christoffer.. och Tim... och Olle. Lite senare kom även Lisa och hennes kille! 13 personer i min lägenhet på 25 kvadrat... mysigt!
Den där flaskan med rött vin slank ner rätt snabbt, i min och Martinas törstiga halsar, och ner for även en till flaska vin... och tre smirnoff Ice var. På krogen var vi inte sena med att beställa shottar heller. Lugn fest...?
Susanne, Catarina, Emma, Sofie, Tim, Olle, Martina och jag...
På onsdag är det tenta, så det är bäst att börja plugga!
På återseende mina kamrater!
The New more Powerful You!
Från och med nu, är du borta. Poff!
Äntligen fredag, äntligen helg och äntligen tid för tankar och relaxation. Äntligen tid för att börja plugga, känna att ännu en vecka passerat och att ännu en tenta närmar sig med stormsteg... verkligen, äntligen.
Äntligen, äntligen... igen.
Idag har vi haft lektion med elever som går Termin 2...
Känns som att det var förra månaden man själv stod där med huvudet fullt med muskler och dess fästen... ett enda virrvarr i huvudet. Minns när vi började och "dåtidens" T5 höll lektion för oss... Wow!
Världens bästa Martina har kommit tillbaka till Sverige, norrland och norrbotten.. underbara värld. På något sätt blev det så att vi båda slösade en massa tid och energi på saker som egentligen inte är värt ett skvatt. Tur att vi båda tagit oss i kragen och påbörjat ett nytt och händelsefullt liv.
Väntar sen två månader tillbaka att saker ska börja hända... håller hoppet uppe! ;)
Idag är det förresten en riktigt sorglig dag, jag tänker på dig!
Nu lite städning, plugg och stan!
På återseende mina kramrater!
