tiaandersson

Året var 2006, jag har tagit studenten, jag blir antagen till universitetet i Luleå och för första gången blir jag sambo. Mina föräldrar är tillsammans, alla i min familj har sina respektive (dom över 15 år) och livet är som på en pinne.  Syrran flyttar till Umeå, brorsan bor i Linköping och jag flyttar till Luleå. Anton är inte än tio fingrar fyllda och Ville står och inväntar puberteten. 

På universitetet får vi dock höra om examenspatienten. Vad som helst för åkomma och patient kan dyka upp. Och där ska jag stå framför en handledare och en lärare och undersöka patienten. Undersöka, ge en diagnos och behandla... tentan som spred skräck.

Året är 2008 (going 2009), jag går fortfarande på Universitetet. Jag är fortfarande sambo, men med min syster istället. Pojk/flickvänner kommer och går för oss "ungar" och mamma och pappa har hittat egna respektive. Livet är fortfarande som på en pinne eftersom alla verkar lyckliga.  Emilia bor i Luleå med mig, storebror har heltidsjobb i Övertorneå, Ville super med oss nästa år och Anton är redan elva år gammal.

Examenspatienten är avklarad... jaa, jag sa det! Jag klarade av tentan som gett mig näsblod, ryggont, högt blodtryck, sömnbesvär och huvudvärk. Det är över... jag har våren framför mig, sen är jag Leg. Sjukgymnast. Sug på den ;)

Trots att jag oftast tvivlar på mig själv, finns det själar som faktiskt tror på mig ;)
Thanks mates... you make me a whole alot stronger...

(och sen finns du, som sågade mig vid fotknölarna - what a waste!)

Sista veckan på praktiken, nästa vecka börjar jag pendla till Boden med Sofia. Kan vara skönt att slippa gå ensammen!

Önskelista:
1. Ge mig ett jobb som sjukgymnast (och jag gifter med med dig...)
(to be continued)

På återseende mina kamrater!